Det gamla talesättet ”ju fler kockar, desto sämre soppa” stämmer knappast, och måste revideras till vad som står i rubriken. Något annat kan jag inte få det till efter att ha besökt Luculli Gille i Borås en kväll i oktober.
Men vi börjar med att berätta att Luculli Gille är ett antal Bröder som samlas regelbundet i matlag kring grytor och pannor. Huvuduppgiften är att bland Gillets medlemmar sprida kunskaper och färdigheter inom den ädla matlagningskonsten. Det sker genom teoretiska, men främst praktiska övningar i såväl enklare som mer komplicerad matlagning. Till det hör också att skapa en helhet vid måltiden genom väl valda drycker och en stilfull uppläggning och dukning.
Enligt vad skribenten erfarit var Jönköping Par Bricole först ut med ett Luculli Gille, och att i Göta Par Bricole finns elva grupper som engagerar över hundra Bröder. Luculli Gille i Borås består av tretton Bröder med intresse för matlagning och att välja lämpliga drycker till maten. Ordförande i gillet är Torbjörn Claesson; övriga är Per Brandt, Stig Dalmyr, Jan Elgquist, Gustav Engdahl, Mats Jontell, Mats Svensson, Lars Jorstadius, Lars Öhrn, Magnus Krii, Benneth Striver, Christer Sabel och Kjell Ericsson. Denna kväll var alla med så när som på Mats Svensson och Lars Öhrn.
Flera av medlemmarna är också Kanslitraktörer, de Bröder som ställer upp och lagar god mat och serverar vid flera av våra sammankomster.
Luculli Gille-träffarna kan ses som ett tillfälle att provlaga det man sedan serverar då man är traktörer. Träffarna är på Kansliet med sitt moderna och välutrustade kök en tisdagskväll i månaden. Inköpen av råvarorna (inga halvfabrikat) görs av kvällens värdar, och kostnaden delas broderligt. Nu när man startat igen efter pandemiuppehållet planerar man att någon gång per år bjuda in sina kärälskeliga, som kommer då det är tillagat och klart och kan njuta av att sätta sig vid dukat bord.
Värdar denna kväll var Torbjörn och Lars J som hade bestämt menyn. Och den gick inte av för hackor! Se bara;
KVÄLLENS MENY
- Risotto med sparriskräm och stekta havskräftstjärtar.
- Havets wallenbergare med potatispuré och gröna ärter samt rårörda lingon
- Äppeldessert med kanel och rostade hasselnötter
Nu delade Torbjörn in oss i grupper, en grupp för förrätten, en för varmrätten och en för desserten. Dessertgruppen ansvarade också för dukningen. Sedan vidtog ett frenetiskt vispande, skärande, hackande, rörande, kryddande, saltande, kokande, stekande och naturligtvis avsmakning allt eftersom. Det utdelades goda och välmenta råd och glada tillrop med ursprung från Sveriges Mästerkock; ”Hör ni, nu är det bara fem minuter kvar, fem minuter kvar!” och ”nu måste vi börja platea”. Det sistnämnda är en anglicism för att lägga upp snyggt på tallrikar.
Efter detta satte vi oss vid det väldukade bordet och rätterna bars in och presenterades allt eftersom. Och gott var det, det kan KLANGS utsände reporter intyga, riktigt gott dessutom. Dryckerna som serverades till var i tur och ordning en spanska cava, en chardonnay från Nya Zeeland och till desserten en Chenin Blanc med ursprung från Argentina. Ingen flaska över en hundring.
Till det positiva intrycket hörde naturligtvis den fantastiska stämningen, så väl under arbetet som under måltiden. När det närmade sig avslut på kvällen dök min chaufför lämpligt upp, så jag slapp diska. Blir det en plats över, eller kanske en grupp till, ställer jag mig i raden av sökande!
Claes Persson